NÄRMSTA NYCKELBIOTOP

I samband med det storskaliga industriella skogsbruket började människan betrakta träd som en resurs, något som ska gå att räkna i kubikmeter och kronor. Men träd är sociala varelser, de kommunicerar med varandra i komplexa och sofistikerade närverk, de är sammankopplade genom Mykorrhiza, ett eget komplex mellan svampars mycel och trädets rötter som existerar i symbios. Det här systemet av ömsesidig support och samarbete hjälper träd att ta upp vatten och närsalter men möjliggör också överförandet av information mellan individer. Äldre träd kan på så vis överföra näring till yngre träd vid behov. Träd kan också kommunicera genom kemiska signaler i luften för att varna andra träd i närområdet för hotande faror, exempelvis en skogsbrand eller ett insektsangrepp.

Kalhyggen är en destruktiv kraft riktad – inte bara mot träden – utan mot hela det komplex som omger dem. Det tar sekler för en biotop att återhämta sig till fullt fungerande kapacitet. Därför är det viktigt att skog skyddas i hög utsträckning och att skogsbruket tar hänsyn till dessa mycket långsamma cykler.

I Sverige skyddas idag vissa områden efter att ha inventerats. Men det är inte alltid lätt att veta varför. Det finns dessutom många olika typer av skydd varav Naturreservat är den vanligaste och Nationalparker och Natura 2000 är de med starkast skydd. Biotopskyddsområden är det områdesskydd som dominerar i antal, men eftersom sådana områden är ganska små har de sammantaget en begränsad areal. Utöver dessa skyddsformer finns även de formella skyddsformerna naturminnen, naturvårdsavtal och statliga överenskommelser mellan Naturvårdsverket och Fortifikationsverket.

Ett annat sätt att värna utrotningshotade och ovanliga arter är nyckelbiotoper. Dessa är inga permanenta skydd utan reglerar hur skogen skall skötas. Nyckelbiotoper är viktiga för den biologiska mångfalden, ofta utgörs de av rester av miljöer som försvunnit i det omgivande landskapet. De arter som lever i sådana miljöer uppträder inte slumpartat eller jämnt utspritt i skogslandskapet utan finns ofta samlade på platser som har speciella egenskaper. Därför har dessa miljöer en nyckelroll för bevarandet av skogens växter och djur. Kunskap om nyckelbiotopernas förekomst i skogslandskapet är ett viktigt underlag för naturvårdsarbetet.

Vid busshållplatsen mitt emot banvaktarstugan, på vägens västra sida i södergående riktning går en liten väg ned mot Tomasbosjöns strand. Där finns ett område registrerat som nyckelbiotop N8872-1995. Området är åtta hektar stort, men själva stigen som löper längs vattnet är inte längre än en dryg kilometer.

Skogen är en traditionell blädningsskog och det finns betydande påverkan av äldre avverkning men trots det är det en magnifik upplevelse att ströva här. Strandkanten är klippig och brant. Området är rikt på mycket grova gamla Aspar och på dessa växer Skinnlav och Aspgel. I de fuktigare delarna finns inslag av Al och där växer Bollvitmossa och Källarpraktmossa.

Skogsstyrelsen har sedan 2021 upphört att identifiera och registrera nya nyckelbiotoper och objekt med naturvärden i all sin verksamhet på grund av ett osäkert rättsläge. Flera kammarrätter har bedömt att registrering av nyckelbiotoper utgör ett överklagbart beslut och därmed saknar verkan.